Om cirka fem månader är det dags för mig att ta ett väldigt stort kliv ut i världen. Om fem månader tar jag studenten och det riktiga "vuxenlivet" påbörjas. Jag ska inte ljuga och säga att jag ser fram emot det eftersom det skrämmer mig. Det skrämmer mig så mycket så ibland får jag sådan ångest och panik så släpper allt och börjar gråta. Det som skrämmer mig mest är två saker. En sak är att alla mina vänner kommer åka ut i landet/världen medan jag blir kvar här hemma, helt själv. Det andra är min framtid. Hur kommer den se ut? Jag är en människa som vill ta dagen som den kommer. En dag i taget. Men jag är rädd. Jag är rädd för jag kommer inte hamna någonstans. Jag kommer bli fast.

Jodå, jag har planer för framtiden! Jag har suttit länge och funderat på vad jag egentligen vill göra i framtiden. I nian hade jag aboslut noll koll på livet, allt jag visste var att jag var intresserad av media fast ville inte läsa media helt och hållet. I nian tog jag ett litet steg mot framtiden och sökte samhällsvetenskap med inriktigt media och det är de jag går idag. I hela etta, tvåan och nu halva trean har jag funderat och tänkt på vad jag absolut skulle kunna tänka mig att arbeta med. Jag har fått tänka på vad jag gillar att göra, hur jag är som person och vart jag skulle vilja bo i framtiden.

Jag har äntligen kommit fram till saker som skulle intressera mig. En stor sak just nu är att plugga utomlands. Och jag vet vad jag vill plugga och vart jag vill plugga. Det känns så himla skönt. Det känns så jävla bra att jag har listat ut något. Jag har kommit fram till att jag vill arbeta med människor. Sen tänkte jag efter och kom på, jag är väldigt social av mig, jag älskar att planera saker, jag tar gärna ansvaret för festen/kalaset/eventet. Nu när en massa tidningar om högskolor och universitet rullar in hittar jag en och annan spännande utbildning. Men en dag så bläddrade jag i en av dessa tidningar och såg detta: en utbildning där man pluggar event management. Den pågår i 45 veckor i ett helt annat land. Sydney, Australien.

Hur coolt skulle det vara att byta livsstil bara sådär? Att åka och plugga på andra sidan jorden. Det låter som en vacker dröm i vissa öron och som en hemsk mardröm i andra öron. Hos mig låter det lite av båda. Jag som trivs så himla bra här i Sverige, min hemstad. Jag trivs med mina vänner och familj. Hur skulle jag våga åka iväg till andra sidan jorden i nästan ett helt år?! Samtidigt vill jag göra det så himla gärna. Jag tänker bara på hur mycket jag skulle växa som människa! Jag skulle inte bli en helt annan människa men jag skulle växa. Jag skulle säkert bli mer självsäkrare. Jag skulle ta mer ansvar. Jag skulle hitta mig själv.

Jag är en människa som älskar att träffa nya människor och jag vill verkligen resa runt så mycket som möjligt medan jag kan. Så jag känner att detta skulle vara en underbar möjlighet. Men skulle jag verkligen våga lämna allt här hemma? Bara ta mitt pick och pack och lämna? Jag ska svara ja på dessa frågor innan 2013 är slut har jag bestämt. Jag ska. Jag vill. Jag kan.