Jag slits fram och tillbaka. Det gör ont i hjärtat. Jag borde inte vara hos dig, men endån så vill jag stanna. Du skadar mig. Du skadar mitt hjärta och själ. Men. Men du gör mig lycklig. Du får mig att må bra. Jag ler när jag tänker på dig, pratar med dig, ser dig, träffar dig, kysser dig, kramar dig och även när jag bråkar med dig. Du är förmodligen det bästa som hänt mig, och det värsta. Jag vill ha kvar dig i mitt liv. Du får mig till att bli en bättre människa. Du påverkar mig på ett sådant positivt sätt som ingen annan har lyckats göra. Du gör mig hel. Varför förstör vi varandra? Varför är det du och jag? Varför bråkar vi? Varför älskar vi? Varför är det vi? Ödet...?