Vem är jag egentligen? Den där tjejen som alltid går och ler och försöker göra andra på humör? Den är jobbiga tjejen som aldrig kan hålla käften? Den där tjejen som försöker leva livet? Är jag tjejen som vill sprida regnbågar?

Sanningen är... Jag vet inte vem jag är. Jag pratar för att slippa ta itu med mina egna problem. Jag lyssnar hellre på alla andras. Försöker hjälpa andra. Jag drar skämt för att få igång skratt, istället för gråt, om man inte skrattar så man gråter. Jag ler hellre än att se ledsen ut. Men samtidigt vet jag att längst innerst inne så finns det miljoner och inga problem. Allt ifrån ett till tusen. Jag är inte glad. Jag är inte ledsen. Jag mår inte dåligt. Jag mår inte bra. Jag är lite i mitten av allt även fast jag vill vara den glada. Den som mår bra. Den som alla tycker om. Den pratglada och sociala. Jag försöker. Jag försöker. Jag försöker. Och jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill må bra. Jag vill kunna se glad ut utan att försöka. Jag vill le. Jag vill skratta. Jag vill skämta. Jag vill allt men endån inget.

Jag försöker reda ut vem jag är. Vad jag gör. Jag försöker hitta mig själv. Många i min ålder säger att de har hittat sig själva men ärligt talat tror jag ingen riktigt kommer någonsin hitta sig själv. Kanske om man hittar "the one" för tydligen ska ju "the one" ta fram dina bästa sidor. De ska ta fram den äkta "jag/du".  Jag vill hitta mig själv. Jag vill hitta "the one".

Men tills dess, så ler jag varje dag.