Jag måste bara få säga att jag har världens bästa föräldrar. Även fast jag säger att jag hatar dem och att jag vill flytta hemifrån och allt så älskar jag dem från jorden till månen och tillbaka. Jag älskar dem obeskrivligt mycket. De ställer alltid upp på mig, oavsett vad. De gör allt för att få mig att må bra och de får mig glad. Jag tackar aldrig min mamma och pappa tillräckligt mycket men jag hoppas de vet att jag älskar dem hur mycket som helst. Jag vill tacka dem för allt de gjort för mig under mina sjutton levnadsår. Jag vill att de ska veta att de är världens bästa föräldrar och jag kommer alltid älska dem.

Asså jag är så sjukt störd på vissa 1D fans. Men just nu är jag så sjukt arg över ett speciellt inlägg som jag läste i December redan, men nu längre klarar jag inte av att vara tyst för folk länkar detta till mig fortfarande. Hur i helvete orkar man dra ihop ett inlägg om mig där man för det första har ljugit om mig. Sure, jag har indirekt tweetat men vafan har inte hon gjort, om mig med flera. Min nivå har iallafall inte sjunkit så lågt som att hitta på saker om någon annan för att få ihop en jävla snyft historia så folk kan tycka synd om en. Det kallar jag beroende av uppmärksamhet. Det jag är arg över att hur hon överdriver allt. Jag har fucking aldrig påpekat att hon eller hennes syrra är idioter. Utan jag sa att det var jävligt taskigt att delta i en tävling om biljetter till One Direction turnén när man redan hade ett par. (Ni ska bara veta hur sjukt sur jag var på Mathilda. Fråga henne själva om ni inte tro mig.) Sen så har jag aldrig i hela mitt jävla liv sagt att jag vill att något hemskt ska råka ut för dem. Vem fan är en sån dum människa? Inte jag iallafall. Jag skulle för god sake ALDRIG önska att något illa skulle råka ut för en person. Det är så jävla hemskt. Att hon ens säger att jag har sagt det gör mig så jävla arg, förbannad och jävligt ledsen. Sen om hon tror jag sagt de är äckliga. Ok hon får väl tro det då. Jag säger inte ens något om det. Men att man skriver ett helt inlägg på sin blogg om mig och gör det till en "tyck synd om mig för jag är inte bättre än henne" historia får DIG att se så jävla patetisk ut. Sluta vara så jävla "måste vara i centrum", kliv ner från din häst, du är inte bättre än någon annan. Sluta bara vara så självgod. Jag hoppas du kan få lite mer respekt för mig och andra i framtiden. Sen alla människor som kommenterade inlägget och sa att jag är avundsjuk. Det är det sista jag är. Jag ska ärligt talat säga att jag ser mig själv som den bättre personen i detta s.k "bråk". Jag behöver iallafall inte komma upp med någon snyfthistoria eller ljuga om dessa människor. Jag säger sanningen och står upp för mig själv, som vissa andra inte vågar. (+ Denna "sara" tjejen... Vad har jag någonsin gjort dig? Jag har aldrig sett ditt ansikte förut. Jag följde dig på twitter en kort period, that's all. Aldrig pratat med dig, så kallad mig inte dryg, eller hittar du också på massa lögner som vissa andra?) Aja tillbaka till ämnet, jag hoppas bara att du kan ta till dig det jag skrivit. Snälla, sluta att ljuga om mig. Du försöker få mig att framstå som en idiot/bitch medans det faktiskt är så att du får dig själv att framstå som en aning patetisk idiot. Så snälla, lägg ner ditt jävla spel.

Nu är du äntligen 18! Nu kan du gå på krogen och röja, vänta på mig som kommer i November! Ta ditt körkort!!! Jag älskar dig Alice och hoppas du får en underbar dag, vi ses även ikväll! Wow, min lilla fis till bästis är 18! Så sjukt! men GRATTIS ALICE!!

Haj. Jag har inte lyft ett finger idag och mår fortfarande så jävla illa. Låt mig spy eller något? Har sett en massa "chick flicks! filmer hela dagen och ska nog fortsätta med det hela natten eftersom Dagmar tar oss med strom ikväll, verkar det som. Jag är så jävla trött men en positiv sak är att det är bara 26 dagar kvar till jag drar till London! Dör... Haha! Vi hörs!

Jag går nu och lägger mig med ett leende på läpparna. Måste bara påpeka att denna tävlingen var verkligen vad jag behövde, en vändpunkt här i livet. Det fick mig att inse att jag är bara 17 år gammal och har hela livet framför mig. Varför ska jag sitta och vara ledsen? Tävlingen fick mig att inse att om man ler och skrattar oftare mår man mycket bättre. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna tacka Sony Music för detta. Jag är så otroligt glad. Detta blev min lifesaver. Så galet glad verkligen. Men vi hörs imorgon för nu tar jag och släcker min lampa. Vi ses imorgon 12/12 - 40 dagar kvar.

Såååå. Nu kommer jag har igen. Tänker svara på alla kommentarer osv imorgon för orkar inte nu på kvällen! Har haft fullt upp redan! Haha. Åkte också på en tweetlimit, lagom kul. Så tänkte bara uppdatera lite gulligt sådär, och hoppas ni alla mår lika bra som jag gör just nu! Det är så gaaaaaaaaalet att jag vann! Går in på onedirectionmusic.com/se hela tiden! Blir lika glad varje gång jag ser mitt namn. Allt är som en stor dröm! Och det bästa med resan är att jag kommer få uppleva den med tre av mina bästa vänner sen + två som jag säkert kommer bli skit bra vän med! SÅ GALET. Jag kan verkligen inte beskriva min lycka. Det går inte beskrivas i ord. Smsar Mathilda (som också är en av vinnarna) hela tiden. Vi ska till London. Vi ska se One Direction på deras konsert. Vi ska få träffa killarna! Detta betyder så mycket för mig. Och åh. Så jävla glad!

Visst är väl livet orättvist? Att dom man älskar mest ska behöva försvinna från ditt liv? Att de som gör din värld så mycket ljusare försvinner. Att min farmor behövde gå bort i cancer vi en ung ålder. Jag hann inte ens träffa henne. Att min faster gick bort utan att jag fick träffa henne. Att min farfar behövde gå bort utan att någongång få träffa honom. Jag kommer ALDRIG  uppleva hur det är att ha en faster, eller farmor och farfar. Någon man alltid åker till på julen och äter god mat hos. Jag kommer aldrig kunna sitta hos min farmor och äta hennes nybakta kakor. För hon var tuvngen att gå i förväg. Innan jag ens var född. Jag kommer alltid ha ett paket mindre än alla andra barn. Jag kommer aldrig kunna berätta för mina barn hur det är att ha en farmor eller farfar för jag har aldrig haft det för mina gick i förväg. Är det inte hemskt? Orättvist. Varför jag? Varför just dom? Sen kommer jag aldrig, aldrig kunna prata med min bästa kompis igen för hon gick också i förväg till himlen. Allt jag vill är att kunna höra hennes röst igen. Se hennes leende. Jag vill att hon ska berätta för mig att allt kommer bli bra. Jag vill att hon ska berätta för mig hur det är i himlen så jag inte behöver vara rädd. Jag vill veta om hon är stolt över mig, om jag gjort något fel. Jag önskar att hon kunde komma tillbaka. Så vi kan växa upp tillsammans. Jag behöver henne vid min sida. Men jag hoppas hon har det bra i himlen, och vakar över mig. Jag hoppas hon ser till att jag inte hamnar i trubbel, att jag väljer rätt väg här i livet. Men som jag sa innan livet är orättvist. Jag hoppas bara att dom är på en underbar plats och tar hand om varandra just nu. Att dom kollar ner på mig och är stolta. Jag saknar dom, jag saknar Nellie, alla mina katter, min farmor och farfar, min faster, min gammelmormor. Jag saknar er alla. Vila i frid mina änglar. Jag tänker på er.