evelina h

Det kanske ska vara tappade tankar och förvirrade känslor. Det sker så mycket på en och samma gång. Så många känslor som sprutar ut från hjärtat och munnen. Så mycket hat. Så mycket kärlek. Allt för en människa. Världens bästa människa. Han är bäst. Och sämst. Han får mig att må bra. Och dåligt. Han är allt. Och inget. Underbara människa. Folk säger alltid att kärlek börjar med bråk, då måste han vara den rätta. När jag tänker på han och allt vi har mår jag bra. Så jävla bra. När hans blick möter min och det skapas ett leende på hans ansikte - bästa känslan. Bästa känslan. Men känslorna är här och där. Tankarna är där och här. 

Skrev ett helt inlägg om mig, men vem är då Han?

Han som jag pratar om, drömmer om, fantiserar om, håller om. Han som jag skriver med stort H. Han är en av de finaste människorna här på denna planet. Han är snygg, charmig och alldeles underbar. Han är den där människan som ser när jag är ledsen, som förstår mig när ingen annan förstår, som alltid finns där för dig. Han är människan jag vill spendera varenda sekund med. Han får mig att le, skratta och att känna lycka. När jag ser han börjar fjärilarna i magen fladdra med sina vingar och varje gång jag ser han så faller jag för honom, ännu en gång. Han har tagit en del av mitt hjärta. Han har fått det och han tar väl hand om det. Föreställ er att ni har den västa dagen i ert liv men när ni ser en viss person så blir den där dagen inte så dålig trots allt, han är en sån person. Han är bäst. Han gör mig lycklig. Kär och lycklig.

Om jag skulle beskriva mig själv så skulle jag säga såhär: jag är klantig, lojal och en gnutta skämtsam. Tar inte livet på allvar men lever det fullt ut. Jag är inte lika ambitiös som jag önskar att jag var men det duger. Jag sätter inga större krav på mig själv eller någon runt omkring mig. Jag vill att alla ska vara glad och tycka om mitt sällskap. Jag stödjer inte något parti och är inte rasist/nazist/feminist eller något annat liknande. Jag är en helt vanlig människa som gillar fluffiga, färgglada och gosiga saker lite för mycket. Jag kämpar på med livet som alla andra människor. Vissa dagar är det uppförsbackar och andra dagar så går det neråt. Men jag ser alltid livet på den ljusa sidan. Lever lite efter mottot "efter regn kommer solsken". Medan livet rullar på så önskas giftemål, barn och bra hälsa i framtiden. Men barnen ska helst inte komma förrän jag är runt 25, för vill gärna leva ut mina ungdomsår. Jag vill resa. Jag vill utforska. Skapa efarenheter, kunskap och skaffa lärdom. Vill resa runt i världen. Testa nya kulturer, äta nya spännande rätter och känner på livet på andra sidan jorden. Och så återgår vi till vem är jag? Jag är alltså en helt vanlig tjej i mina bästa år som drömmer mig bort om ett liv med mycket resande och en säker samt stabil framtid.

Jag vill somna i din famn. Jag vill känna mig trygg igen. Jag vill kunna veta att om jag faller så finns du bakom och tar emot mig. Jag vill somna och veta att det första jag ser är ditt fridfulla ansikte. Jag vill ligga med dig under en filt och räkna dina andetag. Jag vill se en film med dig men behöva starta om den tre gånger för man tappar bort sig bland kyssar och smekningar. Jag vill så mycket men sanningen är den att jag vill göra om allt. Jag vill göra allt jag räknade upp, en gång till. Med dig. Bara dig.