Jag är över dig.
Allt med dig är borta med vinden. Med ett vinddrag som svepte förbi så drog den med sig dig och allt som hade med dig att göra. Det är över. Inget vi. Inte nu, inte sen, inte igen. Du är ett kapitel, ett avslutat kapitel. Ett kapitel i boken som jag ska bränna. Minnerna lägger jag på hyllan, resten förvinner med röken som åker upp mot himlen med vindens kraft.
Det är endån sorligt. Att vi inte kan se varandra i ögonen längre. Det är som allt vi delade försvann med vinden. Det kommer alltid finnas ett vi, men det tillhör det förflutna. Jag vill bara säga dig en sista sak och det är att mitt hjärta alltid kommer slå ett extra slag för dig. Jag saknar dig. Men du är borta nu. Vi är borta nu. Jag är borta från oss nu. Jag avslutar detta nu. Vi ses i framtiden kanske.
Jag är fri. Fri från allt. Fri från den där känslan i magen. Fri från alla hjärtstopp. Fri. Fri. Fri. Nu mår jag bra. Känslan utav frihet är bra. Känslan gör mig bra. Jag är lycklig. Lycklig utan någon annan. Lycklig tack vare mig själv. Så som det ska vara. Nu kan inget stoppa mig. Jag är fri!
Det är detta det handlar om.
Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film om och om igen för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar. Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet. Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar. Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen. Det handlar om att kunna kyssa bort sorgen, om att viska du är vacker, tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång. Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och ständigt ha tusen fjärilar i magen. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut.
