evelina h

Hela livet leta man efter någon som får det att pirra lite extra i kroppen. Någon som får dig att känna mer än någon annan.

 

Jag har hitta en kille som får mina fjärilar i magen att explodera istället för att flyga runt. Jag har hittat han som får hela mig att smälta med en enda blick, eller ett litet leende. Jag har hittat han som får mig att känna. Och jag hatar det.

 

Jag hatar hur han har denna makt över mig. Jag hatar hur han kan kontrollerar mig med olika blickar. Jag absolut hatar det. Jag hatar att han får mig att känna mig så levande, för då vet jag att utan honom skulle jag inte klara mig. Jag hatar att veta att det är HAN som får mig att känna och utan honom skulle jag sitta helt jävla tom.

 

Men sen igen, jag älskar hur han får mig att känna. Som jag sa innan, han får mig att känna mig levande, älskad, som att jag klarar allt. Han är den personen så många letar efter. Han är den som får det att pirra lite extra i min kropp. Han som får mig att känna mer än någon annan har fått mitt att känna.

 

Han får mig helt enkelt att känna. Och jag älskar det.

Vi alla har hamnat i denna situation, där vi står helt tomma som stora frågeteckan och alla säger att man ska "lyssna på ditt hjärta" eller nej, "du borde nog tänka efter".

 

Men vad ska man göra när hjärtat och hjärnan säger två helt olika saker?

 

Denna situation sätter jag mig i allt för ofta. Jag vet att jag borde lyssna på hjärnan, för på det sättet skyddar jag mig själv. Jag skyddar mitt hjärta. Men återigen, vill jag verkligen göra det valet när hjärtat säger att det är okej att chansa. Det gör ingeting om det blir krossat. Men är jag villig att offra nätter för gråt och skrik för smärtan i hjärtat är så outhärdlig? Njaaa. MEN VAD SKA JAG VÄLJA DÅ?

 

Helt ärligt så tycker jag personligen att detta är det absolut värsta valet att göra. Och detta val är ett val som dyker upp med jämna mellanrum. Detta är ett val speciellt som är jobbigt om det handlar om kärlek, och det är där det oftast dyker upp.

 

Som jag sa innan så är jag mycket erfaren när det komma till att göra detta val. Just nu i denna sekund som jag skriver detta så pågår det ett val i mitt liv. Det handlar om jag ska vara lyckligt singel eller olyckligt förälskad (ja, patetiskt jag vet). Och ni kan ju bara gissa på vilket hjärnan säger och vilket hjärtat säger. Och dum som jag är, så kommer jag ju gå med hjärtat. Jag kommer vara olyckligt förälskad tills det känns som att mitt hjärta går i tusen bitar och jag sitter berusad i min säng mitt i natten och gråtskriker att jag hatar alla. Det är som jag säger, jag vet att hjärnan har så jävla rätt. Men seriöst, hur ofta väljer man hjärnan? Aldrig. Oavsett om man är 18, 35 eller 59 bast och tre gånger så klokare så kommer man fortfarande välja hjärtat. Man brukar gå med att göra hjärtat glad, för det är enklast så. Det enda är att man får leva med konsekvenserna som kommer. Ett brustet hjärta och att hela världen faller samman.

 

Så vad ska du välja? Välj hjärtat. Var glad. Sen att du kanske sitter och gråter och skriker att du hatar alla en sen sommarnatt, det får du ta. Men vad händer om du inte skulle välja hjärtat. Jo, förmodligen skulle du sitta samma kväll i sängen och ångra dig, ångra att du inte vågade, ångra att du inte tog chansen medan den fanns. Så ärligt talat, det vi borde fråga oss egentligen är om det är värt att kanske få sitt hjärta kossat eller att man en dag sitter där, med en jävla massa ångest som förmodligen vara längre och är betydligt jobbigare än hjärtesorgen.

 

Välj för tusan hjärtat!