För jag har aldrig känt mig säkrare än nu.
Jag är kär.
Hur mycket jag undviker det. Hur mycket jag nekar till det. Så är jag det. Jag är kär. Kärare än kärast. Förälskad.
Varje gång jag ser han så blir min dag så mycket bättre. Jag behöver inte ens prata med honom utan han får mig att må bra bara sådär. Mitt hjärta slår till ett extra slag varje för varje andetag han tar. Det är han som alltid finns i mina tankar. Det är han som har tagit över mina drömmar.
Jag är så kär. Så förälskad. Jag är förälskad i han. Varje gång han säger mitt namn så fryser världen till. Varje gång han rör mig så slutar tiden rinna iväg. Varje gång hans läppar rör mina så står allting stilla. Det är bara han och jag i fokus. Han får mig att bli nykär om och om igen. Han får mig att känna mig speciell. Han är den där lilla pusselbiten som alltid har fattas. Han har fyllt platsen. Hålet i kroppen. Hålet i hjärtat. Det finns inte mer. Det är fyllt. Det har fyllts med kärlek. Kärlek som strömmar från hans hjärta till mitt. Så som det ska vara.
Varje gång jag ser honom så fylls magen med fjärliar. Är det så det ska kännas när man är kär? För då är jag kär.
Jag tror iallafall att jag är kär.
