Hela livet leta man efter någon som får det att pirra lite extra i kroppen. Någon som får dig att känna mer än någon annan.

 

Jag har hitta en kille som får mina fjärilar i magen att explodera istället för att flyga runt. Jag har hittat han som får hela mig att smälta med en enda blick, eller ett litet leende. Jag har hittat han som får mig att känna. Och jag hatar det.

 

Jag hatar hur han har denna makt över mig. Jag hatar hur han kan kontrollerar mig med olika blickar. Jag absolut hatar det. Jag hatar att han får mig att känna mig så levande, för då vet jag att utan honom skulle jag inte klara mig. Jag hatar att veta att det är HAN som får mig att känna och utan honom skulle jag sitta helt jävla tom.

 

Men sen igen, jag älskar hur han får mig att känna. Som jag sa innan, han får mig att känna mig levande, älskad, som att jag klarar allt. Han är den personen så många letar efter. Han är den som får det att pirra lite extra i min kropp. Han som får mig att känna mer än någon annan har fått mitt att känna.

 

Han får mig helt enkelt att känna. Och jag älskar det.