Som rubriken lyder. Jag orkar inte att sakna längre. Det handlar om att jag inte orkar sakna honom längre. Det handlar om att jag inte orkar sakna att ha någon där. Jag har inte träffat personen som gör mig lycklig på mer än en månad, och jag orkar inte längta eller saknar mer. Jag är på vägen att ge upp. Jag undrar ibland vad som hände mellan oss. Allt var rosa moln och gulligull sen en dag blev molnen vita. Vi har inte det vi hade. Jag vet inte ens om vi är bästa vänner längre, och det är nog det som gör ondast just nu. Jag vill vara personen som alltid är där för dig, eller rättare sagt, JAG ÄR det personen som alltid är där för dig. Men jag vill att du ska vara personen som alltid är där för mig. Alltid. Du säger att du är det men du lever inte upp till det. Du visar mig ingenting. Och det är det enda jag begär. Visa mig något. Jag vill inte sakna dig mera. Jag vill inte. Så snälla visa mig att du finns där för mig, kom hem till mig. Gör så att jag slutar att saknar dig. För snart, snart klarar jag inte av mera.