Jag åker till Stockholm om fyra, FYRA, dagar och träffar Mirella. VI åker till LONDON om fem dagar. Det är så sjukt! Kan inte fatta att detta faktiskt händer... Jag tror jag vet vad jag ska ha på mig på träffen/konserten, mamma har växlar pengar åt mig och jag ska hämta passet på torsdag! Det är så planerat och klart. Eller, all den fria tiden vi får har vi inte planerat... Vi kör väl lite spontant. Men nu sitter jag och är så grymt taggad, nervös, glad, "panikar " lite och känner hur hjärtat slår fortare varje gång jag tänker på att detta häner. Men det slog mig nu. Jag ska faktiskt åka.